Goodmorning! Vad gjorde ni inatt klockan två? Jag sov... Men jag blev väckt.
Jag gick och la mig i sängen och blundade, jag somnade snabbt. Men jag vaknade igen efter bara några minuter.(?)
- Claudia, Claudia! Sa en väl igenkänd röst. Det var min syster som försökte ruska liv i mig. Vad kan hon vilja nu?
- Mmpfh... mumlade jag.
- Iris är borta! Hjälp oss att leta! skrek hon nästan till den nyvakna mig. Som den zombie jag är när man väcker mig ur min skönhetssömn så ligger jag kvar och försöker uppfatta vad Clara har sagt. Iris är borta... hjälp o... Iris är borta?! Jag sätter mig upp klarvaken i sängen och går ut genom sovrumsdörren och när jag öppnar står Iris utanför? Vad kan de mena med att hon är borta? Hela jag är ett stort frågetecken. Jag går mot vardagsrummet där terassdörren är öppen och Clara och Erik (pappas flickväns son) precis är på väg ut för att leta efter Iris.

- Vad menar ni med att Iris är borta? Hon är ju här? säger jag och Iris kommer gående bakom mig.
- Iris! ropar Clara och springer mot henne.

Jag går och lägger mig igen, lite småsur. Jag blundar.
- Claudia, Claudia! Ropar Clara och försöker ruska liv i mig igen, den här gången hinner jag inte ens somna.
- Grr... Vad är det nu? säger jag surt och kisar mot Clara.
- Rufus har rymt! säger hon och springer ut ur mitt rum. Jag reser mig upp och förstår att den här gången är det på allvar eftersom de har väckt pappa också. För andra gången den här natten går jag ut ur mitt rum, i från mitt varma täcke. Jag går till hallen och ser pappa gå ut genom ytterdörren. Jag går till vardagsrummet till en gråtande Clara och en förstummad Erik.

- Clara pappa kommer hitta honom tröstar jag.

- Ja det kommer han, annars är det bara och sätta upp lappar så hittar någon honom till slut säger Erik lite osäkert.

Dörren öppnas och pappa kommer in igen. Han skrattar.

- Vad är det? frågar Erik pappa.

- Rufus har inte kommit långt, han hade gått till sin hundgård och satt sig utanför sa pappa.
Clara torkar tårarna. Ännu en gång går jag och lägger mig i min säng, med mitt varma täcke. Sen sover jag sött och blir inte väckt nån gång mer den där kvällen
Snipp, Snapp, snut så var sagan slut.